Längesen.
Varför är det så jävla enkelt att relatera till musik?
Varför väcks minnen så enkelt av bara något så litet som ett ljud eller en doft?
Sitter här nu och bara känner hur mycket jag tänker, sitter och väntar på att sticka iväg och fira en kompis men det är några timmar kvar.. vilket resulterar i en hel del tankar.
Jag sitter och tänker på hur jävla skönt det kommer bli när man har körkort, sen leder det till avståndstänk som leder till tankar på folk på avstånd, som leder till andra tankar på en speciell person, vilket leder till glädje men samtidigt saknad. Eller åtminstone längtan.
Tankarna vandrar så jävla fort och minst lilla sammanhang kan ta en från att tänka på en högtalare till att tänka på världens mest invecklade problem. Det är galet häftigt men reaktionerna kan bli så jävla blandade och det gör det ibland jobbigt att tänka.
Jag är väl en tänkare, skulle man nog kunna säga. Även om jag inte visar det för så många, mest de som står mig närmst. Galet vad djupa tankar man har ibland.
Jag tänkte på en grej nu också, jag visste egentligen inte vad jag skulle skriva nu här, men jag kände samtidigt att jag behövde skriva av mig lite och redan nu efter 1-2 minuter har jag fått ihop en halv A4 i princip.
Sen började jag tänka på P3 och Simon Svensson(?) som ringer till tankesmedjan var vecka och frågar om dom tänkt på olika random saker. Hahaha, det fick mig dock att skratta och nu blev jag lite lättad för det känns som om jag var på väg åt andra hållet lite, åt det mer tänkande, djupa, deppiga hållet. Varför?! Jag har ju helg, vilket betyder: Inget jobb. ASGÖTT ju!
För övrigt är det en vecka kvar på jobb bara vilket också får mig att må bättre.. vilket fick mig att tänka på körkortsteorin som säger att "när man är närmare målet blir man tröttare". Vilket betyder att detta inte ska påverka mig utan att jag ska kämpa veckan ut och SEN ta det lugnt och bli trött!
Vandrande tankar, 5 av 5 nhl-puckar. Fast ibland är det bara 1/5 nhl-puckar.
Tja.
Varför väcks minnen så enkelt av bara något så litet som ett ljud eller en doft?
Sitter här nu och bara känner hur mycket jag tänker, sitter och väntar på att sticka iväg och fira en kompis men det är några timmar kvar.. vilket resulterar i en hel del tankar.
Jag sitter och tänker på hur jävla skönt det kommer bli när man har körkort, sen leder det till avståndstänk som leder till tankar på folk på avstånd, som leder till andra tankar på en speciell person, vilket leder till glädje men samtidigt saknad. Eller åtminstone längtan.
Tankarna vandrar så jävla fort och minst lilla sammanhang kan ta en från att tänka på en högtalare till att tänka på världens mest invecklade problem. Det är galet häftigt men reaktionerna kan bli så jävla blandade och det gör det ibland jobbigt att tänka.
Jag är väl en tänkare, skulle man nog kunna säga. Även om jag inte visar det för så många, mest de som står mig närmst. Galet vad djupa tankar man har ibland.
Jag tänkte på en grej nu också, jag visste egentligen inte vad jag skulle skriva nu här, men jag kände samtidigt att jag behövde skriva av mig lite och redan nu efter 1-2 minuter har jag fått ihop en halv A4 i princip.
Sen började jag tänka på P3 och Simon Svensson(?) som ringer till tankesmedjan var vecka och frågar om dom tänkt på olika random saker. Hahaha, det fick mig dock att skratta och nu blev jag lite lättad för det känns som om jag var på väg åt andra hållet lite, åt det mer tänkande, djupa, deppiga hållet. Varför?! Jag har ju helg, vilket betyder: Inget jobb. ASGÖTT ju!
För övrigt är det en vecka kvar på jobb bara vilket också får mig att må bättre.. vilket fick mig att tänka på körkortsteorin som säger att "när man är närmare målet blir man tröttare". Vilket betyder att detta inte ska påverka mig utan att jag ska kämpa veckan ut och SEN ta det lugnt och bli trött!
Vandrande tankar, 5 av 5 nhl-puckar. Fast ibland är det bara 1/5 nhl-puckar.
Tja.
Real men cry.. out loud.
Usch ja, begravningen igår av farfar var värre än jag trodde, även om det var helt underbart fint samtidigt.
Beskrivningen av honom fick en att storlipa för den sammanfattade honom så bra, vilken härlig farfar man har/har haft. Han finns alltid med en oavsett, i alla fall är det vad jag tror och min tro på något övernaturligt har varit stark sen jag förlorade mamma för snart 7 år sen. Det känns säkert på något sätt, som om något vakar över en, som en speciell trygghet som finns där utan att egentligen visas. Det är skönt, men samtidigt hade jag gärna haft dem båda kvar i livet..
Det var starkt, jag har aldrig sett min pappa gråta förut och inte ens min bror faktiskt, i alla fall inte på psykiska grunder, bara om han slagit sig eller liknande. Kan inte minnas att han grät ens när mamma gick bort men han stängde förmodligen det inne och bearbetade det på andra sätt och håll. Eller också så kom allting nu, delar från mamma och såklart till större delen farfars bortgång, kanske släppte allting nu. Jag vet inte men det är verkligen starkt att se andra män gråta. Dock är det jävligt jobbigt, jag avskyr att inte kunna få andra att må bra som är i min närhet men jag vet om att det är bra att gråta. Och vid detta tillfället är det mer än fullständigt normalt att gråta, det är i princip en självklarhet vid en begravning.
Puh, önskar att jag sa till alla i min familj och släkt lite oftare att jag älskade dem, för det gör jag verkligen. Men det är inget som man tar upp speciellt ofta i övrigt. Men jag vet om att alla vet om det ändå, men det känns bättre inom en själv när man får sagt det ibland.
Beskrivningen av honom fick en att storlipa för den sammanfattade honom så bra, vilken härlig farfar man har/har haft. Han finns alltid med en oavsett, i alla fall är det vad jag tror och min tro på något övernaturligt har varit stark sen jag förlorade mamma för snart 7 år sen. Det känns säkert på något sätt, som om något vakar över en, som en speciell trygghet som finns där utan att egentligen visas. Det är skönt, men samtidigt hade jag gärna haft dem båda kvar i livet..
Det var starkt, jag har aldrig sett min pappa gråta förut och inte ens min bror faktiskt, i alla fall inte på psykiska grunder, bara om han slagit sig eller liknande. Kan inte minnas att han grät ens när mamma gick bort men han stängde förmodligen det inne och bearbetade det på andra sätt och håll. Eller också så kom allting nu, delar från mamma och såklart till större delen farfars bortgång, kanske släppte allting nu. Jag vet inte men det är verkligen starkt att se andra män gråta. Dock är det jävligt jobbigt, jag avskyr att inte kunna få andra att må bra som är i min närhet men jag vet om att det är bra att gråta. Och vid detta tillfället är det mer än fullständigt normalt att gråta, det är i princip en självklarhet vid en begravning.
Puh, önskar att jag sa till alla i min familj och släkt lite oftare att jag älskade dem, för det gör jag verkligen. Men det är inget som man tar upp speciellt ofta i övrigt. Men jag vet om att alla vet om det ändå, men det känns bättre inom en själv när man får sagt det ibland.
Thoughts are scary.
Uhh, läskigt. Körde på en arbetskamrat idag med trucken, eller ja körde och körde. Jag hade knappt någon fart men ambulansen fick hämta honom ändå..
Det visade sig vara en lättare skada än vad vi trodde, som tur var. Vilken lättnad det var att höra det och vilken chock man fick när man såg hur han vred sig i smärta när olyckan inträffade.
Läskigt hur mycket en truck väger och hur lite fart som ska till för att något allvarligt ska ske, jävla tur att jag hann reagera fort, om jag åkt vidare åt fel håll kanske jag hade pajat mycket mer än så. Tänker inte tänka så, får ångest, galet lätt hänt. Äckligt.
Sen har tiden rusat förbi i övrigt också, 2 dagar kvar till farfars begravning, har knappt hunnit inse att han är borta.
Var tar all tid vägen?
Tyvärr har jag svar på frågan denna gången och svaret är: Jobb.
Jobbigt, visst, men som sagt så ska jag inte klaga, för jag ska sluta klaga på saker som jag valt själv eller på saker som jag inte kan påverka. Har ju trots allt några timmar på dygnet kvar efter jobb, man ska bara orka så! Det sämsta är väl att vattnet har hunnit svalna och solen inte tar. Annars är det faktiskt rätt bra! :)
Jävlar vad motsägelsefullt det blev men det får duga. Nu kommer snart Ben & Jerrys hemkört så jag får vara nöjd!
Det visade sig vara en lättare skada än vad vi trodde, som tur var. Vilken lättnad det var att höra det och vilken chock man fick när man såg hur han vred sig i smärta när olyckan inträffade.
Läskigt hur mycket en truck väger och hur lite fart som ska till för att något allvarligt ska ske, jävla tur att jag hann reagera fort, om jag åkt vidare åt fel håll kanske jag hade pajat mycket mer än så. Tänker inte tänka så, får ångest, galet lätt hänt. Äckligt.
Sen har tiden rusat förbi i övrigt också, 2 dagar kvar till farfars begravning, har knappt hunnit inse att han är borta.
Var tar all tid vägen?
Tyvärr har jag svar på frågan denna gången och svaret är: Jobb.
Jobbigt, visst, men som sagt så ska jag inte klaga, för jag ska sluta klaga på saker som jag valt själv eller på saker som jag inte kan påverka. Har ju trots allt några timmar på dygnet kvar efter jobb, man ska bara orka så! Det sämsta är väl att vattnet har hunnit svalna och solen inte tar. Annars är det faktiskt rätt bra! :)
Jävlar vad motsägelsefullt det blev men det får duga. Nu kommer snart Ben & Jerrys hemkört så jag får vara nöjd!
Stop complainin' dude
Nej nu jävlar. Livet just nu är egentligen jävligt bra, man har inte mycket att klaga på..
Många klagar på vädret, jag förbjuder mig själv att göra det dock. Ändå gör jag det. HMMMPFHH! (internt)
Men det är ju så, på vintern så bölar man om hur kallt det är, sen när värmen kommer och sommaren storglänser så börjar man klaga på att det är för varmt. Aldrig ska man vara nöjd, så jag förbjuder mig själv att klaga, fast det händer ändå ibland att jag klagar, but I guess I'm nothing more than a human being!
En sak till som jag stör mig på är att jag klagar på mitt jobb, Viktor säger till mig att jag ska sluta whina haha, men han har helt rätt. Jag har valt att jobba själv, jag vet att det är värt det och det kommer vara så jävla härligt när jag jobbat klart. Dessutom är det ett rätt okej jobb, jag menar det är ju jättetrevliga folk jag jobbar med och roliga också! Sen kan jag plocka hem godis när jag vill och i relativt stora mängder. Inte för att jag gärna äter det, det har jag förätit mig på sen länge tillbaka, men så länge jag kan göra andra glada med det är jag nöjd haha.
Och en sak till, om man ser positivt på det, vilket jag alltid brukar göra (men har tappat det på vägen nu när jag jobbat) så blir allting mycket enklare.
Look at the possibilities, not the difficulties!
Många klagar på vädret, jag förbjuder mig själv att göra det dock. Ändå gör jag det. HMMMPFHH! (internt)
Men det är ju så, på vintern så bölar man om hur kallt det är, sen när värmen kommer och sommaren storglänser så börjar man klaga på att det är för varmt. Aldrig ska man vara nöjd, så jag förbjuder mig själv att klaga, fast det händer ändå ibland att jag klagar, but I guess I'm nothing more than a human being!
En sak till som jag stör mig på är att jag klagar på mitt jobb, Viktor säger till mig att jag ska sluta whina haha, men han har helt rätt. Jag har valt att jobba själv, jag vet att det är värt det och det kommer vara så jävla härligt när jag jobbat klart. Dessutom är det ett rätt okej jobb, jag menar det är ju jättetrevliga folk jag jobbar med och roliga också! Sen kan jag plocka hem godis när jag vill och i relativt stora mängder. Inte för att jag gärna äter det, det har jag förätit mig på sen länge tillbaka, men så länge jag kan göra andra glada med det är jag nöjd haha.
Och en sak till, om man ser positivt på det, vilket jag alltid brukar göra (men har tappat det på vägen nu när jag jobbat) så blir allting mycket enklare.
Look at the possibilities, not the difficulties!
How surprising.. That's not like me.
Igår var det figges 19årsfest/chillkrök eller vad man nu vill välja att kalla det.
Skönt var det i alla fall, inget direkt ös men det blev lite bad (bara jag, schyst) dessutom lite nakenbad också (bara jag där med, schyst).
Det var asgött, jag fick träffa lite kompisar som jag inte träffat sen studenten och man märker verkligen vilken stor förändring studenten var i ens liv. Nu jobbar man 7-16 vardagarna och helgerna är man ju helt slut på egentligen. Jaja det hindrar inte mig jag tänker inte slösa bort någon tid ändå, det är ju sommar så.
Så det blev ingen utgång igår men i fredags då var jag bra på det haha. Inte likt mig att vara ute 2 dagar i rad, fanns även andra saker jag la märke till då som inte är likt mig, men jag tror definitivt att det är positivt.
Detta inlägget är väl det första jag verkligen inte vill att någon utom de närmsta kompisarna ska kolla på för då blire säkert ett jävla liv i rutan.
Kärlek i första ögonkastet, nänä. Nu ska vi inte ta i, fast samtidigt har jag förlorat greppet lite om vad kärlek verkligen är, eller att vara kär. Det ska ju vara mer än ett begär och det tror jag inte man kan skaffa så fort. Men jävlar vilket starkt intryck jag har fått över bara ett dygn. Härligt är det dock, man blir ju gladare och börjar tänka positivt på ett annat vis!
Jaja jag ska inte säga för mycket haha, bara det jag har skrivit nu skulle jag faktiskt (inte heller likt mig) tycka vara riktigt pinsamt. En aning besatt? Mycket möjligt. Bryr jag mig jättemycket? Egentligen inte.
Resten märker vi, jag är glad i alla fall!
Skönt var det i alla fall, inget direkt ös men det blev lite bad (bara jag, schyst) dessutom lite nakenbad också (bara jag där med, schyst).
Det var asgött, jag fick träffa lite kompisar som jag inte träffat sen studenten och man märker verkligen vilken stor förändring studenten var i ens liv. Nu jobbar man 7-16 vardagarna och helgerna är man ju helt slut på egentligen. Jaja det hindrar inte mig jag tänker inte slösa bort någon tid ändå, det är ju sommar så.
Så det blev ingen utgång igår men i fredags då var jag bra på det haha. Inte likt mig att vara ute 2 dagar i rad, fanns även andra saker jag la märke till då som inte är likt mig, men jag tror definitivt att det är positivt.
Detta inlägget är väl det första jag verkligen inte vill att någon utom de närmsta kompisarna ska kolla på för då blire säkert ett jävla liv i rutan.
Kärlek i första ögonkastet, nänä. Nu ska vi inte ta i, fast samtidigt har jag förlorat greppet lite om vad kärlek verkligen är, eller att vara kär. Det ska ju vara mer än ett begär och det tror jag inte man kan skaffa så fort. Men jävlar vilket starkt intryck jag har fått över bara ett dygn. Härligt är det dock, man blir ju gladare och börjar tänka positivt på ett annat vis!
Jaja jag ska inte säga för mycket haha, bara det jag har skrivit nu skulle jag faktiskt (inte heller likt mig) tycka vara riktigt pinsamt. En aning besatt? Mycket möjligt. Bryr jag mig jättemycket? Egentligen inte.
Resten märker vi, jag är glad i alla fall!
