borta bra, hemma inte lika bra.
My body is back in Sweden, but my mind stayed in USA.
Jag som trodde Sverige var bra.
Vilken jävla röra. Jag trodde aldrig att jag skulle känna känslan av att släppa allt och bara flytta. Att kunna lämna alla sina vänner och nära. Allt man har i Sverige, med andra ord, och bara dra.
Men hade jag fått ett green card och ett jobb eller plugg i antingen San Diego eller i Austin så hade jag inte tvekat en sekund.
Men hade jag fått ett green card och ett jobb eller plugg i antingen San Diego eller i Austin så hade jag inte tvekat en sekund.
Detta landet får mig bara att må dåligt just nu och jag vet inte hur länge det tänker hålla i sig. Men jag vill tillbaka och det är det enda som finns i mitt huvud.
Komplicerat liv, trololol.
Jag vet inte om jag alltid gör det mer komplicerat än det egentligen är? Förmodligen är det så.
Nu är jag hemma från USA och det suger så jävla mycket. Jag längtar verkligen tillbaka varenda minut, i stort sett.
Nu är jag hemma från USA och det suger så jävla mycket. Jag längtar verkligen tillbaka varenda minut, i stort sett.
Är väl halvkär i en tjej som befinner sig på flygplansavstånd, men som bor i Sverige. Men även lite småförälskad i en annan som jag träffade på andra sidan atlanten.
Jag önskar att jag inte grubblade så jävla mycket. Jag önskar mycket. Jag önskar att jag var mer inne på min bmx och inte hade tid med annat. Dessvärre är min största önskan just nu att bara åka tillbaka till USA och inte komma tillbaka.
Jag önskar att jag inte grubblade så jävla mycket. Jag önskar mycket. Jag önskar att jag var mer inne på min bmx och inte hade tid med annat. Dessvärre är min största önskan just nu att bara åka tillbaka till USA och inte komma tillbaka.
Fast det finns en hake: jag har alldeles för värda vänner som är nästintill omöjliga att skiljas ifrån.
