Timing.

Fan alltså. Som Viktor sa: jag borde kanske sagt till dig att "Det är att leka med eld, när du tar upp det igen."
Jag visste redan då att jag skulle falla, vare sig om det skulle gå fort eller långsamt. Timingen är inte på min sida och det är kanske sällan den är? Förutom med tågtider, då brukar jag faktiskt ha det rätt gott ställt.
Det är lite jobbigt att du skapar ett tomrum, som du samtidigt fyller. För när du sen inte är här och sticker iväg under en längre tid, så tar du med dig utfyllnaden men tomrummet består. Det känns inte rättvist. 
Jag är så jävla glad att jag snart drar till USA men samtidigt så känns det ack så deprimerande och ledsamt att jag kanske inte får chansen att lära känna dig bättre. Kanske alls? I alla fall inte på ett bra tag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0