Tragedy.
Ofattbart, som säkert många andra skrivit. Jag tror inte på något sätt att jag är unik, men det fungerar som så att jag behöver skriva av mig här. Vet att det är få, om ens någon, som läser. Detta är bara ett sätt för mig att få ut allt.
Men tillbaka till ämnet: Norge och Utöya.
Har suttit som limmad på aftonbladet.se och nrk.no nu i säkert 6timmar i sträck. Visst har jag haft mina avbrott för att återgå till facebook, samt diskuterat med närmre vänner kring händelsen. Men jag har hållit mig uppdaterad med jämna mellanrum på, ja säg en 10 minuter.
Det är så jävla tragiskt, hemskt, otroligt, ofattbart, ja, orden räcker inte till. Hur i helvete (gillar inte att svära, men..) kan man göra något sådant?
Speciellt när han själv vet att det han gör är så makalöst fel. Han säger själv "Det jag gjorde kändes förfärligt att utföra, men det var nödvändigt.."
Speciellt när han själv vet att det han gör är så makalöst fel. Han säger själv "Det jag gjorde kändes förfärligt att utföra, men det var nödvändigt.."
Liv har blivit tagna, något som aldrig kan ersättas. Idag finns det botemedel för mycket, men inte för dödsfall. Inte för sorg, kärlek, tårar och tomrum som detta. Jag själv är väldigt gripen av historierna och händelserna, men jag sitter framför en datorskärm, många många mil bort från där detta faktiskt ägde rum. Om jag blir rörd, som knappt varit utanför dörren idag, hur står det då till med alla de som förlorat någon anhörig. Eller för de som fortfarande är i chock och kommer ha ett trauma utan dess like?
Att han då även har mage att säga att han vill ha en talarstol under häktesförhandlingarna och dessutom vill bära en "tempelriddar"-uniform. Själv får man dåligt samvete bara man missar en tid eller glömmer plocka ur diskmaskinen. Men det är tydligen inga problem att mörda en skara på 90+ personer och sedan ställa krav.
Äckligt är vad det är. Finner inga fler ord för det.
ALLA mina tankar har oavbrutit gått till Norge, Utöya som Ö och symbol, ungdomarna som mist livet eller anhöriga, föräldrar till barn som aldrig mer kommer finnas i deras fysiska närvaro och till alla andra som blir lidande av detta extrema attentat.
ALLA mina tankar har oavbrutit gått till Norge, Utöya som Ö och symbol, ungdomarna som mist livet eller anhöriga, föräldrar till barn som aldrig mer kommer finnas i deras fysiska närvaro och till alla andra som blir lidande av detta extrema attentat.
Jag vill även påpeka att Jens Stoltenberg, Norges statsminister, är den politiker som gjort bäst intryck på mig, någonsin. Och då bara på en väldigt kort tid. Fler av hans sort inom politiken.
Nu skall jag sova, det är så dags.
Enough is enough.
Nu ger jag upp.
Jag ska fan i mig låta bli att träffa några tjejer nu. Nästan leva som i celibat, som jag tidigare haft så starka åsikter emot.
Jag ska fan i mig låta bli att träffa några tjejer nu. Nästan leva som i celibat, som jag tidigare haft så starka åsikter emot.
Visst om det händer något utöver det vanliga, som verkligen förändrar en, då kanske det är värt att prova.
Men annars tänker jag inte träffa någon, inte följa med någon hem, inte heller hångla med någon som min promille slumpmässigt valt ut.
Men annars tänker jag inte träffa någon, inte följa med någon hem, inte heller hångla med någon som min promille slumpmässigt valt ut.
Nu får det vara nog, jag ställer bara till det för mig och lyckas på köpet såra andra.
Snälla bli inte min.
Sluta falla för mig. Jag pallaaaaaar inte. Jag klarar inte av fler nu.
Jag kan inte bestämma mig. Varför är det jämnt såhär? Jag är rädd för vad jag själv känner och det går ut över andra.
Jag kan inte bestämma mig. Varför är det jämnt såhär? Jag är rädd för vad jag själv känner och det går ut över andra.
Nu får jag ta och lägga ner.
SNÄLLA: http://rlv.zcache.com/camiseta_forever_alone_tshirt-p235837824454531472qtdg_400.jpg
Jävla tjejer. Fast det är inte deras fel. Eller lite. Men mest mitt.
VILKET DILEMMA, VILKEN KNIPA.
