federalmarcus

Ovanligt att man tänker mer på kvällen, ne? Nä det är ju oftast då det mesta kommer fram och man känner sig så vis. Man tror att man har såna sjukt egna tankar och känner sig lite mer filosofisk än 98% av resterande världsbor. Dagen efter när man läser igenom det känner man bara att dem övriga 2%'en var den grupp man egentligen tillhörde. Eller ja, det var väl att ta i. Jag tycker jag får fram en del ändå! Hur många gånger har inte detta sagts, säkert i alla världens hörn, att all tid är lånad tid. Bra eller dåligt, det är inte upp till mig att bedöma. Men min åsikt just nu, såhär på kvällskvisten, i skrivande stund, ja right now - helt enkelt(!) är: Jag har haft mycket bra tid i mitt liv, men samtidigt är det just då den är värd som mest. Hade man varit med om det flera gånger hade det förlorat i skalan "speciella ting, tidsfördriv och minnen". Jag har haft lånad tid med mamma, t.ex som gick bort för lite mer än 7år sen nu. Självklart vill man ha sin mamma ett bra tag till, men samtidigt hade jag inte tänkt tillbaka lika ofta och länge på alla härliga stunder. Stunderna då man bråkade, som för övrigt var väldigt sällan, var det man minns mest. Man minns hur hon kunde skälla på en och numera är det något som får ens mungipor att forma en linje likt en halvmåne, fast roterad 90grader. Samma gäller allt annat, alla kompisar, alla avslutningar, starter och stunder värda att minnas. Men det jag vill komma till är nog det här med förhållande. I ett förhållande, eller utanför ett, så kommer man alltid ha ett öga för andra, vare sig man vill eller inte. Håller man inte med så ljuger man för sig själv, men självklart kan det variera starkt beroende på hur nöjd man är i sin sits. Jag kommer alltid ändå uppmärksamma andra som fångar mitt öga, inte för att jag någonsin kommer göra något mer av det sålänge jag är i ett förhållande, men blicken kommer ändå omedvetet lägga märke till såna här fräckheter. Haha, jag kommer av mig hela tiden men jag känner att jag inte snackar allt för mycket ovett(?!). Att tänka och göra är en stor skillnad och det är ingen hårfin gräns däremellan, ville jag bara sticka in med. Jag hade inte kunnat förmå mig att såra någon på det viset i alla fall, men fantasin kan aldrig kopplas. Ett instick till: För övrigt har jag läst att det är bra att ha fantasier om andra, så ni som känner såhär, do not put to much effort in feeling guilty. Och nu till saken jag tänkte på från början! Om man är i ett förhållande är det lånad tid. Och jag vet att jag självklart skulle bli otroligt ledsen om mitt nuvarande förhållande skulle spricka. Jag är verkligen galet kär. Men samtidigt fick jag en tanke, som inte alls rör mitt förhållande just nu och som jag inte hoppas gör det på länge, att om någon man håller kär skulle hitta lyckan hos någon annan. Så skulle jag nog acceptera det. Visst man blir förkrossad, men samtidigt är man så pass ung än så att om man verkligen tycker om någon, måste man kunna släppa personen (ja jag är fullt medveten om att detta har sagts och skrivits all across the country/world, surely for ages) men det är ett intressant fenomen. Att något som betyder så mycket för en, skulle vara okej att släppa när det inte finns något man hellre vill vore att ha personen. Att känna sig lycklig av någon annans lycka, även om den är delad med någon som man innerst inne egentligen vill avsky. Svartsjuka/avundsjuka (vet fortfarande inte riktigt skillnaden mellan dem) som är så stark, inte tar över i en sån här situation är galet. Alltså, haha, som så många gånger tidigare så vet jag inte om jag fått fram min poäng för att jag bara skriver och skriver när jag väl börjat. På vägen försvinner ofta grundtanken och det blir en massa kludd. Hoppas jag kunde förmedla någon känsla rätt och tankar och åsikter som överensstämde med andra eventuella läsare. Även om det är ytterst få eller inga alls haha. Godnatt nu!