Like a bridge over troubled water.
Allting är så jävla gött, men samtidigt inte. Eller jo.
Jag har äntligen träffat någon som jag velat träffa mer än en gång, igen.
Visst det var ju inte så kryddat längesen jag träffade någon sist, men inte någon som jag ville träffa fler gånger.
Innan dess var det ju ett förhållande på ca. 9 månader, men det är snart ett år sedan. Tiden går fort.
Jag är så jävla glad, men samtidigt så är jag inte helt fri från tvekan.. Jag är så rädd att såra folk, och speciellt någon som dig. Någon som jag bryr mig extra mycket om.
Okej vi har inte träffats så länge men vem har sagt att det måste ta så lång tid att falla? Det handlar ju bara om hur djupt man gör det och med dig har jag inte nått någon botten än.
Jag faller fortfarande bara mer och mer för varje gång vi ses och egentligen är jag så jävla kär men jag måste bara bli helt klar i huvudet. Även om jag egentligen redan har en bra plan, som ska bli awesome.
Dessutom är jag jävligt glad att jag har mina vänner och just nu speciellt en, Viktor. Om någon förstår mig så är det fan han. Tyck vad ni vill, gay eller inte, couldn't care less, men det behövs att ha en sådan vän.
Jävligt glad dessutom att han har träffat någon som verkligen betyder något för honom, som verkligen är hans andra halva. För såvitt jag har lagt märke till och hört om, så är det ingen tvekan om saken att han aldrig träffat någon mer lik honom.
Wish you all luck, both of you.
I övrigt så är det väl inte så mycket, eller det är det men det är typiskt att så fort jag ska skriva av mig så kommer tusen tankar och byter ut mina "skrivartankar" så jag glömmer bort stora delar. Lovar att om 20min så kommer jag ha en lika lång text till att skriva, om det jag tänkte skriva om först. Även om mycket av det kom med så är det långt ifrån allt.
Saker jag längtar till just nu för övrigt också: Stugan, körkort, fixa med tatuering och klistra in den i huden (om jag blir nöjd) och resten får bli som det blir. I live to see.
Jag har äntligen träffat någon som jag velat träffa mer än en gång, igen.
Visst det var ju inte så kryddat längesen jag träffade någon sist, men inte någon som jag ville träffa fler gånger.
Innan dess var det ju ett förhållande på ca. 9 månader, men det är snart ett år sedan. Tiden går fort.
Jag är så jävla glad, men samtidigt så är jag inte helt fri från tvekan.. Jag är så rädd att såra folk, och speciellt någon som dig. Någon som jag bryr mig extra mycket om.
Okej vi har inte träffats så länge men vem har sagt att det måste ta så lång tid att falla? Det handlar ju bara om hur djupt man gör det och med dig har jag inte nått någon botten än.
Jag faller fortfarande bara mer och mer för varje gång vi ses och egentligen är jag så jävla kär men jag måste bara bli helt klar i huvudet. Även om jag egentligen redan har en bra plan, som ska bli awesome.
Dessutom är jag jävligt glad att jag har mina vänner och just nu speciellt en, Viktor. Om någon förstår mig så är det fan han. Tyck vad ni vill, gay eller inte, couldn't care less, men det behövs att ha en sådan vän.
Jävligt glad dessutom att han har träffat någon som verkligen betyder något för honom, som verkligen är hans andra halva. För såvitt jag har lagt märke till och hört om, så är det ingen tvekan om saken att han aldrig träffat någon mer lik honom.
Wish you all luck, both of you.
I övrigt så är det väl inte så mycket, eller det är det men det är typiskt att så fort jag ska skriva av mig så kommer tusen tankar och byter ut mina "skrivartankar" så jag glömmer bort stora delar. Lovar att om 20min så kommer jag ha en lika lång text till att skriva, om det jag tänkte skriva om först. Även om mycket av det kom med så är det långt ifrån allt.
Saker jag längtar till just nu för övrigt också: Stugan, körkort, fixa med tatuering och klistra in den i huden (om jag blir nöjd) och resten får bli som det blir. I live to see.
Kommentarer
Trackback
